"Men visst är det fantastiskt härligt i början av en relation? Man träffar någon. En människa som triggar dig och får dig att le och om allt stämmer så fallar du, handlöst. Glädje blandas med rädsla som blandas med passion och så går det runt så i en period. Den första tiden är magisk! Man vill leva och andas genom en annan människa, man vill bjuda in han i ens värld och komma på besök i hans. Det är mycket den första tiden.. "Vem är jag, vem vill jag vara inför honom?" För i början har man faktiskt en chans att helt och hållet vara den man vill vara och sen börjar relationen på riktigt! Man hittar varandras roller, man lär känna varandras vänner, planera framtiden och så småningom kanske man flyttar in i ett gemensamt boende som blir tryggheten. Livet rullar på och man vet vart man har varandra. Förhoppningsvist.. Man skrattar ihop, man upplever saker, man bråkar, man kompremissar, man är mer kär och man är lite mindre kär men man hittar alltid tillbaka på något sätt. På något sätt så knyter man ihop trådarna och allt blir som vanligt igen, man får det att fungera. Men det här är faktiskt en av det sakerna som jag tycker är häftigast med relationer. Att två människor, två helt olika individer kan leva ett liv tillsammans. Jag tycker det finns något extremt häftigt med att man kan älska någon. Liksom sin familj väljer man ju inte men dem lever man sitt liv med mer eller mindre iallafall. Men så möter man en partner, en person som ska finnas i ditt liv föralltid! Eller för en viss tid kanske men oavsett så är det en främmande människa som du väljer, bara det är otroligt romantiskt. Tänk att det funkar så.. Du väljer din partner och han/hon väljer dig. Ni båda är utvalda av varandra, bara det är magiskt."